saharasara

Nu har jag lyckats vara riktigt sjuk för första gången på länge. Det var inte roligt. En ordentlig förkylning med feber och allt. usch. det gjorde så att jag missade konfaresan. så surt. jag hade velat åka.

Nu sitter jag på jobbet igen och filosoferar. Funerar på vilken ände jag ska börja i. Undrar vad jag ska ta tag i först. Vad kan jag göra egentligen. Det här är för tidigt för mig. Gick hemifrån kl. 7 imorse. Omänskligt. Och ändå är det så mycket folk ute.

Så mycket folk och ändå så tyst. Tänk att man kan sitta på en full buss i tystnad. Inte störas av någon, förutom möjligen killen som sitter bak och lyssnar på alltför hög musik. Men alla är för trötta för att säga till. Man vill inte säga till busschaffören heller som lyssnar på nyheterna så att alla kan höra. Man går omkring som en zombie. man går bara mot sitt mål. inga andra existerar runt omkring en.

Nej, nu är det dags att jobba, jobba, jobba... bara att sätta igång. japp... då börjar jag... närsomhelst nu...

frid!