saharasara

idag var en sån där dag. humöret var inte på topp. och jag förväntar mig väl inte att det alltid ska vara det, men det är segt när det är nere.

vet inte riktigt vad det är. har varit sjuk och mycket ensam i helgen vilket är skönt ibland, men den här gången satte huvet igång och började tänka. det är aldrig bra när jag börjar tänka. jag försöker alltid reda ut saker. jag borde bara släppa det och leva. ta var dag som den kommer. det kommer bli härligare då.

Tacka vet jag de små sakerna som lyfter mig. Gud har skapat mig så att det inte krävs så mycket för att göra mig glad och det är jag så tacksam för. igår blev jag glad för jag fick komma på middag hos min syster och svåger (det är faktiskt ganska stort  så tack!) och idag var det bara något litet som lyfte min dag och min cykeltur hem (den som har torr humor kommer fatta den sen...). min kära cykel (lila-my... ja den har ett namn) har tappat lite luft på sista tiden. men idag fick jag nys om en cykelaffär nära jobbet där det fanns en pump! så jag åkte förbi där och pumpade däcken och helt plötsligt var det roligt att cykla igen. jag orkade till och med cykla upp för den låååååånga backen på vägen hem. den har jag gått upp för de senaste gångerna. glädje i det lilla...

är fortfarande lite nere dock, men jag väntar på det som kommer lyfta mig näst... stort eller litet... jag längtar.

nu sömn... ska jobba imorgon och så kommer familjen hem tidigt också.

frid!