saharasara

jag tycker verkligen inte om stress. man kan inte ens säga ordet stress lugnt och långsamt. stress! allt ska gå fort och gå nu. ingen tid att vila. ingen tid att ta igen sig, för även fast man har all tid i världen på att slappna av så finns det alltid något där som stressar upp. alltid. hur gör man när man släpper allt och bara lever i nuet? jag vill leva i nuet! att det ska vara så svårt jämt.

jag fick riktigt ont i magen idag. stress ont. bara för att jag tänkte att jag borde ringa å tjata om lägenhet. jag tycker inte om det alls. och det betyder inte att jag inte kommer göra det. för det måste jag. men jag måste inte tycka om det och jag kan säga det högt och tydligt så alla hör. jag tycker inte om att tjata. det gör mig stressad!

knappt har hon en stund att vila, ropar dom och hon får ila. kom genast hit! kom genast hit! ASKUNGEN!!!!

min hjärna, "askungen". min överfyllda hjärna som har mycket viktigt att tänka på men som fastnar på det som inte behöver oroas över. varför? hur blev vi skapade såhär att vi tänker på onödiga ting. eller har vi utvecklats så? om man plockar bort det onödiga oroandet skulle man ha något kvar att tänka på då. skulle det vara tomt? för är allt som vi oroar oss för onödigt? eller kommer vi då äntligen få leva i nuet?

jag vill vara kär... på riktigt! en onödig sak som jag oroar mig över. och andra även för den delen. för mig. gör inte det. mitt onödiga orosmoment! när jag inte ens får behålla mitt eget onödiga orosmoment för mig själv så är det verkligen fel. man tycker dom borde ha egna onödiga orosmoment att oroa sig över.

frid önskar jag dig och mig.