saharasara

schlagersäsången börjar... det börjar kännas också. det är så roligt.

jag vet verkligen inte varför jag är så såld på schlager. det bara blev så, kärlek vid första ögonkastet första året jag såg det. 1989. ett kanonår. sen har det bara varit en enorm glädje varje år. jag blir verkligen glad av det, hör jag en riktigt klockren schlager(som till exempel marcoolio och linda bengtzings nya "värsta schlagern" så otroligt bra och klockren... ler bara jag tänker på den) så blir jag glad helt enkelt. så glad att jag inte kan göra annat än att sjunga och dansa.

det är lite surt att jag eventuellt då kommer att missa första delfinalen på lördag. och den andra lördagen efter det. men jag ska se till att se det! om det än blir i efterhand.

på lördag ska jag nämligen iväg till en kyrka någonstans i sverige tillsammans med min basgrupp (våran klass är indelad i två grupper, basgrupper if you will...). vi ska hålla i en café kväll och jag ser faktiskt fram emot detta av någon anledning. vi ska bland annat hålla i en andakt och jag ska sköta pratet. blir inget långt prat, men jag längtar. har insett på senaste hur mycket jag verkligen tycker om det så jag försöker göra det så ofta jag kan nu...

jag börjar känna mig friskare, har ju varit däckad i nästan en vecka. men två dagar i skolan har jag klarat av och jag börjar må bättre. har hosta kvar bara och en härligt rispig röst. men jag blir bättre. nu går jag bara å hoppas på att julle inte ska bli sjuk hon också. hon har varit lite dålig och haft ont i halsen. men vi pressar in vitaminer och kanjang och hoppas och ber för det bästa.

nu ska jag sova... skola igen imorgon. ska diskutera pedagogiker. det är så spännande hur folk kan tycka olika... till och med jag tycker olika, och då menar jag bara jag. jag tycker inte alltid samma sak som mig... nej nu blir jag sådär flummig igen. vi släpper det.

frid!