saharasara

Mina dagar är spännande här i Karlskoga. Det är en helt annan lunk än jag är van vid, men jag börjar vänja mig. Det gör man väl som oftast när det kommer nytt.

som idag... Jag vaknade på morgonen (bara det något ovanligt för mig) gjorde mig iordning och tog det lugnt. Tio minuter innan jag skulle vara på jobbet gick jag hemifrån (!!!!, det tar 3 minuter) åker ner i hissen, går över gården/torget/vad det nu är. Svänger ut till vänster på gatan. Går gatan fram tills den svänger till och ser kyrkan. jag är framme! Går upp i porten öppnar med mitt kort (inga nycklar! I love this place) och går upp på kontoret.
Dagen fylls av planeringsmöte, träff, konfaplanering i missionskyrkan (som ligger fem minuter bort, nästan en långpromenad:)) sen hem på lunch. På vägen hem går jag och röstar (när man kan så ska man!) sen tar jag det lugnt hemma, äter lite innan jag sätter på mig ytterkläderna igen, åker hissen ner, går till kyrkan och här sitter jag nu och väntar. Eller inte direkt väntar. Jag jobbar, förbereder mig för kvällen. Gör det som behövs.

Snart ska jag gå ner och plocka fram i caféet. Det är fritidsgård ikväll. Jag ber att det ska komma många.
Vi var på skolan igår och gjorde reklam för 7:orna. jag hoppas det fastnade hos dom och dom blev sugna på att komma.
Visst är det lite skönt till en början när det kommer så få. Man får slappna av lite. Men forsätter det så funkar det inte. Jag längtar efter en full fritidsgård, med ungdomar som får hänga, ha kul och känna sig hemma.

Så dit går jag nu.

En dag i saras liv.

frid