saharasara

Mycket musik idag. Tunga texter som "jag hatar att jag älskar dig så att jag nästan kvävs" har fyllt mina öron, så det blev dags att byta till lite mary mary och lite God bless! och "I try, sometimes i fail, but now I realise I need your help..." och att försöka fokusera in på predikan istället.

Ja för imorgon smäller det. Det är påskdagen och jag ska predika i Degerfors. Jag har känt mig lugn hela veckan, vilket stör mig lite eftersom jag jobbar så lite då. Jag vill sätta mig ner och verkligen sjunka in i ämnet så att det inte blir en "skumma på ytan" predikan. Men jag tror ju att Gud inspirerar mig och jag ber att jag ska komma med något som någon behöver höra imorgon.
Men skrivandet går inte så smidigt, så då tänkte jag att jag bloggar lite så kommer skrivandet igång.

Denna påskvecka har varit annorlunda för mig.
I söndags hade vi en speciell gudstjänst. Vi kallade det en "ny ton" och såg till att barn och ungdomar medverkade. En önskan vi hade var att sjunga lovsång, vilket vår församling har tappat vad jag har förstått. Jag har saknat det så. Och jag och johanna insåg att ska det bli något så måste man göra något åt det. Så hon och jag och två tjejer till gick ihop och ledde lovsången.
Kan du tro det! Jag sjöng, inför folk, så det hördes! Jag hade till och med ett litet solo!!! Dom som känner mig borde sitta och gapa just nu. Men jag gjorde det och det var så roligt. Jag gör det gärna igen. Så härligt att få prisa Gud.
Sen delade jag och Johanna på predikan och det har jag också saknat. Att predika. Och det ska jag ju få göra nu igen (men varför kommer det inget!!!)

I måndags satsade vi på en påskvandring för mellanstadiegruppen vi har. Så roligt det också. Att få spela teater. Den här veckan har jag verkligen fått göra saker jag har saknat så mycket. Jag saknar att spela teater. Att få utlopp för mina känslor sådär. Mera, mera... :)

I torsdags var det ekumenisk skärtorsdagsmässa i svenska kyrkan här. Jag var med i nattvarden och det var en ny upplevelse. Jag var lite orolig först, men jag har kommit fram till att ibland kan det vara bra att prova något nytt. Då vet jag om det är något jag är eller inte är bekväm med.
Det var en upplevelse kan jag säga. Jag kan uppskatta allvaret, men det blir så stelt för mig. Men det kan ju också vara att jag är mer bekväm i mina traditioner. Men jag provade.

Igår ledde jag långfredagsgudstjänsten och det gick bra. Faktiskt. Jag tackar Gud att allt verkligen föll på plats inför den gudstjänsten. Att leda gudstjänster är något jag behöver öva på innan jag är bekväm i det. Men det är härliga människor på gudstjänsterna så det hjälper ju. och så är det ju Gud jag gör det för och jag vet att han älskar mig alltid, så det är bara att köra.

Och sen imorgon, påskdagsgudstjänst. Då vill jag sprida hopp, så jag ber att jag verkligen ska få göra det.

Idag är det påskafton och jag firar det själv. Det är annorlunda, lite ensamt (men berätta inte det för min mamma!), men såhär dagen innan en predikan är det perfekt. Lugnet och möjligheten till fokus.

Jag tog en promenad idag i vårsolen, invigde skinnjackan för året, och insåg att nu är det verkligen vår. Det märkte jag på nysningarna. Välkommen pollensäsongen! Jag är redo för dig! :)

Glad Påsk på er kära vänner!

frid