ja ja...
jag är så tacksam. Tacksam för de människor Gud placerar runt mig. Det är som om han sätter kuddar runtomkring mig så att det negativa ska få studsa av dom.
Nyss satt jag och skrev här på ett inlägg. Ett inlägg som inte direkt var positivt. Jag var så less. Sen kom en härlig kvinna, som är här med mig på expeditionen, in och bara tog upp ämnet jag skrev om (jag tror verkligen inte att hon såg något av vad jag skrivit) och sa att "det ska du inte oroa dig för Sara". "Tänk inte på det så..." och lyfte hela bördan från mig. Vilken lättnad.
Gud är så god mot mig. Hela tiden. Jag ser så fram emot allt Han har planerat för mig och jag njuter av det han ger mig just nu. Det är inte lätt att leva ibland, men Gud finns alltid där och att få ögonen öppna för alla småsaker och stora saker Han gör är underbart.
Ta dig tid i bön och samtal med Gud. Läs, be, tänk, sjung... gör det du känner och se Gud i allt runtomkring dig.
För mig, bara det senaste halvåret har Gud gett så mycket. Jobbigt med lägenheten?... här får du en ny. Ensamt?... vad sägs om lite nya vänner... och sen några till. Ingen ungdomsverksamhet?... varsågod!
Gud leder genom allt. I vår svaghet använder han oss. Och störst av allt, Han älskar oss! Min tacksamhet räcker inte till, men Gud tar emot allt jag ger med glädje.
Känn dig älskad, sedd, använd... och gå i frid.
